Den femte juni tog jag Karl-Bertil och stoppade in man och hund, och åkte till Kristianstad. Sjöng med Edith Piaf, högt - Je ne regrette rien! Det lugnade nerverna, andningskontroll och en massa pepp!
Vi åkte till Trafikverket, hittade ett gatukök till Jakob, gick upp och tog mitt foto i en automat och väntade sedan in min tid.
Om trafikinspektören förra gången var ett litet rövhål (det var han) så var mannen i Kristianstad - som jag tyvärr glömt namnet på! - en ängel. Han var lugn, god och hade en fin utstrålning. Och jag klarade uppkörningen.
